Gott och blandat

Det här med att vara förkyld, det kan verkligen ta på krafterna. Även om jag mer eller mindre har tillfrisknat så har en trötthet stannat kvar hos mig och lagt en dämpande dimma över min tillvaro. Men. Nu är det sommartid så nu hoppas vi på ny kraft och ork framöver.

Det som förkylningen dock på gott bidragit med är att jag hållit mig hemma väldigt mycket placerad i tv-soffan, och då kan händerna jobba. Jag ville ju som jag skrev om här försöka få till en virkad kruka och den är nu klar. Så här blev den:

Virkad kruka

Snöret är inköpt på Granit och jag har använt virknål nr 6. Snöret är väldigt strävt vilket kan skada både hud och virknål…

Denna vår har jag annars känt ett behov att byta ut lite kuddfodral i lägenheten. Den här från Afroart har ni redan fått se, men jag har även sytt några fodral själv. Prick-trenden på kuddar har ju varit stor en längre period, men det är först nu jag blivit riktigt biten av denna. Även här har Afroart en riktigt, riktigt snygg en, som synts lite här och där, till exempel hos Tant Johanna. Jag var på väg att köpa Afroart-prickarna, men så snubblade jag över ett prick-tyg och sydde ihop denna kudde istället:

Vårkuddar Även de andra kuddarna jag sytt ihop, där den blå kudden är ihopsydd av tyget ”Oomph” av Viola Gråsten. Det tyget finns i flera färgsättningar och syns t ex i den här reklamen för foto-posters (som jag sneglat lite intresserat på för mina instagram-bilder). Man kan läsa mer om Violas tyg och Viola själv i denna artikel. Det är inte världens billigaste tyg, men oerhört vackert!

Det ska bli en kudde till innan jag är helt klar och den ska tillverkas av någon av dess tyger:

Kuddfodral Just nu lutar det starkt åt att det blommiga tyget som påminner om Svenskt Tenn, och som är från Svanefors.

Krukan är en nyligen inköpt förälskelse – ett loppisfynd som kommer från Upsala Gefle.

Den kuddfodrals-trend som dock kan ses överallt är Kelim mönster. Jag känner mig inte helt övertygad ännu, men jag kan ibland vara långsam på bollen när det gäller trender och har lärt mig att man aldrig ska säga aldrig. Tips-tack till A!

Med hopp om en skön sittplats

Jag har fått önskemål om att visa upp mer från det hem som jag lever i. Sagt och gjort.

För en tid sedan hade Decor Life detta tema. Sittplats. Sedan dess har jag gått och tänkt på det där. Vad är en bra sittplats? Vilka är mina favoritsittplatser? Varför är just de en favoritplats?

Det är faktiskt inte en helt lätt fråga. För mig, genom livet, har en bra sittplats behövt vara: Mysig. Bekväm. Ha en läslampa. Gärna en avställningsplats i närheten. Vara lite för sig själv och kännas som min egen då jag har ett behov av att kunna gå undan och ha en stund för mig själv, men gärna på en plats där jag fortfarande hör andra leva om i intilliggande rum.

I våras så stötte jag plötsligt på en begagnad öronlappsfåtölj. Den var sliten, söndersutten, klädd med ett rött tyg med blommor på i alla dess färger och den luktade gammalt.Öronlappsfåtölj

Den ville jag såklart tapetsera om. Jag blev avrådd av nära och kära och dessutom av den lokala tapetseraren som jag ville köpa stoppmaterial av – han var noga med att flera gånger säga att det var jättejättesvårt, att jag med all sannolikhet skulle misslyckas och att jag då var välkommen tillbaka så att han kunde göra jobbet åt mig. Well. Jag kände mig lite förolämpad! Klart att jag kan själv. Jag är händig. Nu måste jag väl direkt motvilligt erkänna att det var lite svårt. Jag hade tidigare klätt om en soffa, men det här var faktiskt ett mycket klurigare projekt.

Först var det svårt att få av allt det gamla tyget. Jag ville ta bort det varsamt, med alla bitar intakta, så att jag sedan kunde använda de gamla bitarna för att ha som mallar när jag klippte i mitt nya inköpta tyg. Det tog enorm tid (att ta bort det gamla tyget alltså). Det var spikar och häftstift och stygn överallt. Det var väldigt, väldigt nära att jag gav upp mitt projekt under denna process efter det tog så lång tid och jag blev heller inte klok på hur alla bitar satt ihop med varandra och hur de från början kommit till den plats där de satt. Här klev min sambo in som en räddande ängel och vi tillsammans klurade fram vilka bitar som behövde tas bort först och sist. Om jag ska försöka ge mig på en gör-så-här-steg-för-steg-lista så blir den som följer:

1. Ta försiktigt bort alla tyg-bitar. Försök lista ut i vilken ordning de behöver monteras på möbeln och till varandra. Tips: De som behöver tryckas in under sits vid ärmstöd och rygg är de som behöver komma på plats först, dvs de bitarna ska tas bort sist. Vissa bitar är fasthäftade med häftpistol, andra fastspikade med små spikar, och vissa är fastsydda. Vissa bitar kan vara fastsatta av en kombination av dessa sätt, dvs de kan både vara häftade och fastsydda på olika bitar av tygbiten.

2. Spar alla spikar om möjligt. Annars måste du köpa nya.

3. Beroende på skicket på den begagnade fåtöljen så kan man behöva byta ut eller förbättra stoppningen. Jag sparade så mycket som möjligt av det gamla, men förbättrade och bytte ut på några ställen.

4. Min begagnade fåtölj var söndersutten på så sätt att fjädrarna stack ut undertill och gav hela fåtöljen en hängmage. Detta åtgärdades genom att spika fast en skiva under och på så sätt putta upp alla fjädrar igen.

5. Lägg ut alla gamla tygbitar på det nya tyget. Om det nya tyget har ett mönster så behöver man vara noga med att hålla reda på vad som är upp och ned på mönstret. Annars kan det vid montage bli så att mönstret på olika delar på fåtöljen riktas åt olika håll och det är inte alltid snyggt. (Här hade jag själv ren tur för detta tänkte inte alls jag på, men det ordnade sig ändå. TUR! Annars hade jag varit tvungen att köpa mer tyg).

6. Klipp ut bitarna. Sick-sacka alla bitar med symaskin.

7. Montera bit för bit på fåtöljen.

8. Benen på fåtöljen målades om för att matcha den nya färgen på tyget.

Så här blev resultatet:

Favoritsittplats

Och. Nu hoppas jag att det här blir en favoritsittplats framöver. Jag tycker potentialen finns. Fåtöljen ska dessutom kompletteras med en fotpall som jag ärvt efter min mormor och som även den snart är omklädd.

Do It Yourself

En av det saker som jag tycker bäst om i hela världen är att få skapa saker. Skapa saker själv. Ärligt talat så har det inte spelat så stor roll vad det är. För mig kan det vara att renovera om en möbel, sy-, sticka-, virka, eller brodera något, klä om lådor eller kartonger i tyg eller papper, göra egna lampor och så vidare. Glädjen att se något (förhoppningsvis) vackert växa fram i ens händer – det finns ingen större tillfredsställelse för mig.

Så, när jag för några veckor sedan träffade en av mina begåvade vänner som bar ett snyggt halsband och berättade att hon hade köpt det på Konstfacks julmarknad och sedan kopierat designen och gjort ett själv för att ge bort till en vän, så blev jag vansinnigt inspirerad. Jag frågade genast ut henne om hur hon hade gått till väga. Redan dagen därpå skyndade jag iväg och köpte det material som behövdes och lånade ihop de verktyg jag inte hade själv sedan tidigare. Nedan är resultatet:

Halsband i mässing(Ursäkta bildkvalitén, eller bristen därav, i bilden till vänster. Det är en mobilbild.)

Det som behövs är mässingsmaterial, en kedja och verktyg. Mässingsmaterialet går att inhandla i en hobbybutik eller i en järnhandel. Jag fick tag på mässingsstänger som var ca 30-40 cm långa och ihåliga (en förutsättning för att kunna trä på en kedja). Jag köpte en som var fyrkantig i sin form och väldigt tunn (halsbandet till höger i den högra bilden) och en som var trekantsformad (halsbandet till vänster i den högra bilden). Kedjor, som var rimliga i pris, var svårare att få tag på. Först gick jag till några smyckesbutiker, typ Guldsmide och liknande, och de säljer så klart kedjor, men väldigt dyrt. Mitt tips är istället att köpa smycken på rea på t ex Indiska, Glitter eller liknande, och ta bort själva hänget och behålla kedjan. Det var det jag gjorde tillslut.

Mässingsstången kapas genom att sågas isär med t ex metallsåg i önskade längder. Därefter sandpapprar man till kanterna som uppstått efter sågningen för att få till jämna ytor som inte rivs. Därefter är det bara att trä på bitarna på sin kedja. Eventuellt kan man få ta bort någon ring på kedjan för att den ska kunna träs igenom de ihåliga metallstängerna och den får man sedan sätta tillbaka så att kedjan ska kunna knäppas ihop igen.